Branden

                                                                 Branden

Det var en sen sommar kväll då David och Lina åkte hem från en bröllopsfest efter att en kompis åt David hade gift sig.

Klockan var ungefär 03:40 när det unga paret åkte hem från festen.

När taxin som de åkte med svängde runt hörnet till deras gata så såg de nått fasansfullt. Deras hus stod i lågor det var brandbilar och polisbilar överallt och man kunde knappt se en skymt av huset av allt ljus från både sirenerna på brandbilarna o huset som stod i lågor.

Grannarna stod utanför deras hus o bara kollade på vad som hände.

Det första paret tänkte på var alla minnen och saker dem hade i huset. Helt borta ingen chans att få tillbaka det. Dom var inte medvetna om branden innan dem kom runt hörnet ingen granne hade ringt eller något sådant.

Lina kom på att anledningen kunde varit att hon glömde hår plattången på sängen.

Alla saker de hade var borta.

Dom hade sparat pengar länge för att köpa huset nu var det borta på en kväll.

Det var som en påskbrasa bara att det var värre huset stod i brand.

Paret hade ingen stans att bo. Dom var berusade efter bröllopsfesten dem fattade inte riktigt om det var en dröm eller verklighet.

Dagen därpå var det enda som fanns en svart husgrund mest aska och andra rester av branden.

Allt var borta.

Någon månad senare så skaffa de ett nytt hus men det var inte likadant eftersom att de fick börja om på nytt utan en enda sak kvar från det gamla huset.

Men dem fick det bra till slut och många skänkte pengar och annat för att de skulle kunna skaffa nya saker till huset och kläder. Dom levde sedan lyckliga utan några problem i resten av deras liv.

SLUT.

Imorgon när kriget kom

Eleverna läser nu boken "Imorgon när kriget kom" av John Marsden. De ska läsa ett visst antal sidor varje vecka och därefter får de göra uppgifter kring boken. Dessa uppgifter redovisas här på denna bloggsida.

En oväntad händelse

´´Där satt han. Med alla tjejer runt sig. Dom skrattade. Det verkade som om de hade kul. Varje gång de skrattade trodde jag att de gjorde det åt mig, skrattade för att jag var speciell. Jag har fått besöka både kurator och psykolog för att få hjälp med att reda ut mina problem. Mina problem som jag hade fått när mamma och pappa skilde sig.

Mamma hade aldrig förstått sig på hur pappa tänkte och när hon försökte förklara för honom blev allting bara fel. Pappa tolkade hennes svaga ord om att han skulle ta och lunga ner sig fel. Pappa trodde att mamma inte längre älskade honom. Älskade honom lika mycket som hon gjorde förr, på den goda tiden. Då inte jag fanns. Då inte jag var den som orsakade problemen som familjen hade. Det var så jag kände. Det kändes som om det var jag som gjorde att mamma och pappas konversationer alltid slutade med bråk. Jag satt bara där, ätande på den kvarblivna lunchburken från igår, och sa inte ett ord. Jag önskade bara att de skulle sluta att prata till varandra med den tonen som fick mig att känna rädsla. Rädsla om att det skulle sluta med skilsmässa. Och jag hade rätt. Mamma och pappa skiljde sig. Och jag stod där i mitten. Utan att veta hur jag skulle ta mig till.

Men efter varje besök hos kuratorn och psykologen skrattade jag. Skrattade för mig själv. Det är kul att det finns sådana människor som verkligen inte vet något om hur andra människor tycker och tänker. Under varje besök får jag prata och berätta. Berätta vad som är fel, dåligt.

Jag träffar dem båda en gång i veckan för att ha kul, för att de tror att det ska få mig att inse att jag är vacker. Men det roligaste är när det är slut. Slut,  så att jag kan skratta åt dem.

Mamma hade pratat med min lärare när hon märke att jag började tappa i skolan. Min lärare föreslog då att jag skulle prata med kuratorn och psykologen i hopp om att jag skulle bli bättre.

Klockan ringde. Den klocka som ringer när lektionen är slut. Jag tog min bok, min penna och min linjal och gick. Alla stirrade. Jag gick med snabba steg mot mitt skåp och undvek allas blickar. Jag såg inte vilka som kollade på mig men jag märkte att de var många. De närmade mig. Jag kände att det var något som var på väg mot mig. Det kändes som på film. Det var som en levande bio för de som stod runt omkring. De skrattade, de pekade och de pratade. Pratade om mig. Jag som stod mitt i den ringen som hade bildats av den stora folkmassan som hade samlats för att se vad som hände. Det var jag som hände. Allas blickar träffade mig på samma gång. Jag var som fotbollen i fotbollsmatch. Alla kollar, alla sparkar.

Jag var beredd på att stå stadigt. Stadigt när de började sparka. Sparka på mig som för dem var ett problem.

Han närmade sig. Den snygge som alla tjejer gillar, som alla tjejer vill ha. Jag kände hur hans djupa andetag kom allt närmare och närmare. Tillslut var han så nära mig att jag inte kunde kolla på honom, då man börjar skela för föremålet är för nära. Han lutade sig framåt, tog tag i min arm och kollade runt på de andra. Hans läppar träffade mina.

Jag kommer inte ihåg mer. Jag minns ingenting om vad som hände.

Jag minns bara att jag stod kvar. Stod kvar och bara kollade.

Jag hoppades att ingen hade sett, men jag visste att jag hade fel. Alla hade tittat på, som om jag var dum, vilket jag var för dem alla. Alla på skolan. Jag visste att de hade pratat skit bakom min rygg men ändå valde jag att stå kvar. Jag valde att inte springa efter. Jag visste att dem hade pratat, snackat och skrattat åt mig. Det var det ända de tyckte var kul. Det ända de gick till skolan för. Mig. För att ställa till det ännu mer för mig. Som om jag inte hade tillräckligt av problem. De tyckte det var kul att stå och titta på. Stirra igenom det äckel jag var.´´

Den drömmen glömmer jag aldrig.

En person ur boken

En person som jag gillar i boken är Homer.
När man började läsa boken, så i början var Homer en ganska kaxig, stökig kille som oftast ställde till det men problem. Efter att kommit in lite längre in i boken märkte man att Homer började sakta förändras efter dagen då kriget startade. Han börjar se efter sina kompisar och är nu plötsligt en omtänksam person och vännerna kommer oftast före nu än han själv.
Han tar ställning till de problem som uppstår och man kan säga att Homer är nu ledaren över gänget.

Tankar om boken

Vad skulle jag gjort i denna situationen?

Även om man befann sig i en bubbla av panik, ångest så får man väl bara torka upp tårarna och börja inse, leva in i den situation som man lever i och göra sitt bästa helt enkelt och en del risker i sådan situation krävs nog också.

Hur gör ungdomarna i situationen?

Som det ligger till nu i boken, så är ju alla fortfarande vid liv och orsakerna av detta är nog säkert för att de tänker nog säkert att de inte ska få panik, ångest och ta vara på det de har och hjälpa varandra.

Problemen löser de oftast med att de diskuterar och sedan förhoppnings vis få fram ett gemensamt svar.

Risken för att ta risker uppstår ofta i boken och de gör sitt bästa i situationen och ser efter varandra för rädslan av att förlora någon

Personbeskrivning

Homer 

Jag har valt Homer att beskriva.

Homer hade en väldigt tuff uppväxt och det kan man se på hans beteende ibland. Han är bråkstaken och den som gör så ”extrema” saker och han hamnar hos polisen ganska ofta och det han gör det är verkligen allt möjligt.  Det är han som gör så att det aldrig blir tråkigt. Men han har sagt att han inte är känslig över huvud taget men efter att han träffat på Fi och lärt känna henne så har det förändrats ganska mycket. Han börjar bli snäll och det gillar Elli ganska mycket och hon vill lära känna den nya ansvarsfullare Homer. Men han håller fortfarande på med det han gjort innan och vissa saker kommer han ha hjälp utav. Man nu täcker han mer på andra och så.

Hans föräldrar kommer från Grekland.

Han och Ellie har varit vänner sen dom var riktigt små så dom är barndomsvänner och Ellie och Corrie ville ha med honom så att det skulle hända något på utflykten så att det skulle bli roligare.

När dom är i Wirrawe när det är krig så har han stöttat upp alla och gett dom ett leende på läpparna även fast man kanske har dödat tre soldater.

Lee

Jag har valt att skriva om Lee. Jag valde honom för Lee var ganska annorlunda och det var ingen som visste särskilt mycket om honom, de andra i boken tyckte han var konstig men Ellie (huvudpersonen) tyckte att han var intressant.

Han kan spela piano och är mycket intresserad av musik, vilket även jag är, det är en anledning till att jag valde att skriva om honom

Lee och Ellie blir tillsammans i boken, från början såg Ellie bara Lee som en i gänget men under denna resa har de fått ny känslor för varandra.