Jag tyckte att boken
var bra, men jag hade sett filmen innan boken så jag visste vad som skulle
hända. Men som i många fall så var boken mycket med detaljerad och rik på
känslor.
Den här genren är inte
riktigt en favorit. Boken var långsökt och hade onödiga detaljer och personer.
Men eftersom att detta är en den första boken i en serie av sju så antar jag
att man får mer spänning i de andra böckerna. Det brukar vara så att den första
boken är mer långsam och rik på fakta.
Det som jag tyckte var
bra var att boken var realistisk men ändå inte. Man fick tvinga sig till att
tänka att detta kan hända i verkligheten, för händelser i boken hade
situationer som man vet kan hända i verkligheten, men som man kopplar bort för
att det är för hemskt för att föreställa sig.
En grej som jag lade
märke till var detaljer som boken hade som jag aldrig sett i andra böcker eller
filmer. När ungdomarna skulle till Helvetet så tog Ellie med saker som tjejer
behöver, mediciner och liknande. Det tyckte jag gjorde en stor roll i det
realistiska med boken.
Budskap i boken tycker jag det fanns fler av. Mycket handlade om att man
ska ta hand om varandra, inte lämna någon för någon annan.
Det fanns även ett
budskap om att prioritera saker, som t.ex. kärleken mellan Ellie och Lee. Ellie
valde att lägga undan det och fokusera på det viktiga just nu, att överleva och
ta hand om alla och inte vara självisk. Och det behöver man göra ibland i olika
situationer i livet. Om jag t.ex. verkligen vill ha en god yoghurt som bara jag
tycker om, men jag vet att min familj är laktosintolerant och verkligen behöver
den andra filen som jag tycker mindre om, så väljer jag den filen, för att min
familj behöver den, så jag får lägga min älsklingsfil åt sidan ett tag och
fokusera på det viktiga, att min familj ska må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar