Branden

Branden

Plötsligt vaknade jag utav en stark lukt som gjorde att det sved i näsan. När jag öppnade ögonen var det helt grått och hela rummet var fyllt av en tjock svart rök. Det var då jag förstod det, DET BRINNER!

Jag fick en sådan panik och kom just att tänka på att jag måste rädda min familj! Jag väckte min man och bad honom springa och rädda vår son som låg och sov. Jag själv fortsatte att springa vidare till vår 4 åriga dotters rum. När jag helt panikslagen sprang genom korridoren som leder till hennes rum så möttes jag plötsligt utav stora eldslågor. Jag försökte att ta mig förbi dem men snart insåg jag förtvivlat att detta klarar jag aldrig!

Jag skyndade mig ut från den eldhärjade lägenheten med en massa hemska bilder i huvudet om att jag aldrig mer kommer få se min dotter levande igen! Och detta hade jag påverkat!  Jag var den värsta mamman som fanns! Jag hade lämnat min egen dotter i lägenheten när den brann! Hur kunde jag?! Trots alla mina fasansfulla tankar så fortsatte jag ändå ut från lägenheten!

 När jag väl kom ner på gården så såg jag att alla grannar var samlade. Alla såg helt förstörda ut och sprang mot mig och frågade vart vår dotter var! Jag kippade efter andan och fick till slut fram att hon var kvar där uppe.

Allting blev plötsligt svart och jag tror att jag svimmade utav all den rök jag hade fått i mig.

När jag vaknade upp igen hade jag en varm och mjuk filt runt mina axlar och plötsligt såg jag att min man stod och kastade saker på vår dotters fönster för att hon skulle vakna. Det var då det hände, det som jag aldrig trodde skulle hända, vår dotter tittade ut genom fönstret med ett leende på läpparna!

YES! Tänkte jag, det är inte kört än!! Jag ropade på henne och sa att hon skulle dra spaken på fönstret uppåt och öppna fönstret.  Sekunderna kändes som en evighet men tillslut såg jag hur fönstret långsamt öppnades.

-       Mamma, Mamma! hörde jag hon skrika.

Jag sprang fram och försökte klättra upp på huset men mina ben var för svaga och efter 2 meter föll jag ner och slog i huvudet. Jag var medvetslös igen, men denna gången inte så länge! Jag vaknade till utav att jag hörde några sirener som tjöt! Det visade sig vara brandbilen och ambulansen som äntligen hade kommit!

Ambulanspersonalen sprang fram till mig och la mig på en bår, samtidigt såg jag hur brandmännen sprang fram med en studsmatta och ställde den under vår dotters fönster. De förklarade för henne att hon försiktigt skulle hoppa ner på den och att dem skulle ta emot henne. Hon stod på fönsterkanten en liten stund och man såg hur rädd hon var men efter en stund hade hon mod till att hoppa. När hon väll hade hoppat hördes folk som jublade runtomkring.   

Nu sprang några andra ambulansmän fram och tog hand om henne.  En kort stund senare kom de bärande på henne mot mig och satte henne i min famn, jag skakade, grät och tårarna rann ner för mina kinder.  När jag såg hennes leende förstod jag att mardrömmen var över och jag kunde äntligen slappna av.