Branden

Branden

Det var en varm sommareftermiddag, så varm att skorna klibbade fast sig i asfalten. Jag gick min vanliga väg hem ifrån jobben när jag möttes av ett ljud. Sirener. Svisch. 3 brandbilar förbi mig i en rasande fart. De var på väg mot det hållet jag kom ifrån, jag bestämde mig för att följde efter dem eftersom att jag ändå inte hade något vettigare för mig.

 −Undra om det brinner? tänkte jag och i samma stund såg jag hur svart rök steg ifrån ett hus något kvarter bort vid det nybyggda industriområdet. Det var fortfarande på vägen jag gick på innan.

Jag undrade om det fanns någon där inne som var fast och kunde inte komma ut och jag springer in och rädda personen och bli hjälte. Men den tanken släppte jag snabbare än blixten. Jag är inte hjälte typen och jag skulle inte våga. Jag är mer den som står tillbaka och kolla på allt.

När jag kom fram till huset så finns det redan en ganska stor mängd personer som står och kollar och jag får trängas rejält bland alla de svettiga och varma personerna och jag kände själv hur varmt det var ifrån branden. Huset som det brann i låg inte långt från mitt jobb. På vardagar gjorde de skumgummi eller någon sådan där men då var det lördag och ingen jobbade där. Vad de än hade där inne så brann det men en rasande fart och röken som steg var svart som kol, såg inte så nyttigt ut.

Det som hände sedan: kaos!

 Folk börja springa ifrån branden samtidigt som en brandman ropade ut att det fanns en stor tank med bensin inne i byggnaden som kunde explodera vilken sekund samtidigt som han ropa ut att vi skulle vara lugna och ta oss längre ifrån branden. Lugna. Det var det minsta alla var, de sprang åt alla håll. Kaos det passar mer hur det var.

Jag gled med en grupp till det närliggande kullen för att få en bättre syn på branden. Personerna lät oroliga och många hade stått långt fram och beskrev hur illa branden var. Jag trodde först de överdrev om att tanken skulle exploderar och att det var så mycket utom kontroll att brandmännen inte kunde göra något. Folk brukar överdriva om sådant.

När vi kom upp på kullen fattade jag att de inte hade överdrivit. Mer underdrivit. Vi såg allt som händer nere vid huset och det var inte i brandmännens fördel. Huset som bara låg 100 meter ifrån mitt jobb var helt övertänt och branden var helt vild och lågorna sträckte sig mot himlen som sedan blev till kolsvart rök.

Huset som var grått av stål sto ganska ensamt på industriområdet där mitt jobb var det närmsta huset. Industriområdet var så nytt att ingen annan hade hunnit flyttat dit. Så där stod det stora fyrkantiga huset helt själv och brann precis som en påskbrasa på en äng.

. Brandmännen började flytta bak bilarna så att de inte skulle kunna skadas i en explosion. Som jag nu var säker på att skulle ske.

Pang. Tanken exploderade och hela huset blev eldfärgat och ett eldklot lika högt som ett 5 våningshus och rött som en ros steg mot den molnfria himlen. Alla runt omkring mig skrek till av överraskning.

 Vissa blev helt förstenade vissa började gråta samtidigt som andra blev helt stumma och började krama sina nära som var där. Jag blev också tagen. Men inte som dem.

Det blev rädda men jag blev fascinerade och njöt av elden och tänkte:

 −Det var en fin lite brasa jag fick tänt.

Sakta vandrade jag åter hemåt med mitt mästerverk bakom mig som sträckte sig upp mot himlen.

Fredrik Johansson VT13