Denna dag som denna är ovanlig. Jag hade gjort som alla
andra dagar, såsom att gå upp kl 07.30 för att äta frukost. Sedan gick jag iväg
till skolan. Under skoldagen var allt som vanligt, att vi hade vikarie var inte
ovanligt tyckte jag. Men det var något som låg i luften den dagen, den kändes
så tung. Under morgonen hemma så hade min mamma och pappa fått några samtal,
arga samtal. Pappa fick höja rösten under samtalen. Mina föräldrar var helt
vanliga personer som jobbade på ett café i staden, eller rättare sakt vad de
dom som ägde cafét. Jag blev lite orolig bara men det gick över när jag gick
till bussen.
När skoldagen nästan var slut så orkade man inte hänga med i
lektionerna utan man ville såklart bara hem. Lektionen var slut. Alla elever sprang
ut ur klassrummen och rycker åt sig sina väskor. Ingen av eleverna på skolan
visste vad som skulle hända. Men de gjorde inte jag heller. Alla stod och väntade
på bussen som skulle ta hem eleverna.
Det var slutet av veckan, det skulle bli helg. Det var
därför alla var så uppspelta. Själv saknade jag min familj som jag skulle
träffa när jag kom hem. På bussen så fick jag tillbaka den där tunga känslan
som jag hade under skoldagen, jag rös till på en hemsk tanke jag fick.
När jag kom men så stod dörren öppen på glänt. Jag gick in
och skrek till ”någon hemma?” men jag fick inget svar. Jag leta en stund i
huset. Men hittade inget. Jag gick ut till vårt uthus. Jag stod still en lång
stund och var helt stum. Där i taket hängde min far och min mor helt livlösa.
Det stod på en lapp som låg där att ”Dessa två människor är skyldig oss pengar,
mycket stora pengar. Så det är därför dessa två personer är döda och hänger
här”. Jag började gråta av detta och hela min värld brast på en sekund. Allt
blev helt svart och jag vaknade i min säng, min far och mor stod framför mig
livs levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar